söndag 27 december 2009

Bakom en kort notis

I dagens lokaltidning står denna korta notis. Det är mig den handlar om....


Tidigt i morse vaknade jag av ett konstigt ljud. Först trodde jag det var snö som rasade från taken, men det stämde inte riktigt så jag gick upp och kollade. Då såg jag flammor slå upp på uterummet, precis utanför altandörren. Mitt övervintringstält för växter brann också lite här och där. Det var inte särskilt stora lågor så jag sprang efter en hink vatten och hällde över, men då slog det bara upp på ett annat ställe. Jag insåg att det var läge för min hittills oanvända brandsläckare, som tack och lov stod lätt åtkomlig i hallen. Jag ställde mig alltså i den öppna dörren och började spruta på brandhärdarna. Men pulvret gjorde dels att det började ryka förfärligt, dels for pulvret in genom den öppna dörren i huset - och det gick varken att se eller andas längre. Även om jag stängde dörren direkt blev hela huset totalt rökfyllt och fastän det såg ut som om det inte fanns några lågor kvar bestämde jag mig för att ringa 112 och gå ut ur huset med hunden. 10 min senare var gatan full med två brandbilar, räddningsbil, ambulans och polis. Och det var tur, för då brann det igen....

 

Tack vare min snabba insats (och brandmännens, förstås) inskränkte sig branden till väggen på huset, bubbelplasttältet och lite av golvet på uterummet (trätrall). De fick riva hål i väggen ända in för att få bort de sista pyrande brandhärdarna, men det var inte så stort och vi har redan satt en masonitskiva för som synes.
 
De största förlusterna fanns förstås i tältet. Eld, brandsläckarpulver, vattenslangar och omkringtrampande brandmän med motorsågar och verktyg tog nog livet av precis allting. Det kan jag leva med - växter är ju ersättliga. Fast lite ledsen är jag ändå över min trädtaklök, min lager och min citronverbena. Och så Euphorbian jag köpte i England...

 
Inomhus syns det nästan ingenting av själva branden, mer än ett tjockt lager brandsläckarpulver som täcker allting, en del vatten (på parketten) och så spåren efter grova kängor som sprungit omkring överallt. Det luktar så förfärligt att jag inte kan vara alls i nedervåningen. Men försäkringsbolaget skickar hit både skadereglerare och saneringsfirma imorgon, så sedan kan livet gå vidare igen. Min största oro var nog för kamera och dator- men som synes funkar de! =)

Jag klarade mig själv bra, men pga av att jag hann få i mig en del giftig rök (och massor med pulver) ville ambulansen ha med mig in för kontroll. Jag fick stanna på sjukhuset några timmar medan de tog blodgasprover och gav mig cortison, syrgas och en del annat. Jag mår bra nu, men halsen svider...


Det som är lite jobbigt nu är att tänka på vad som skulle ha hänt om jag inte hade vaknat. Det fanns ingen rök inomhus så mina brandvarnare gick inte igång förrän jag redan var igång med brandsläckaren. Hade jag inte hört knastret hade det kunnat brinna mycket längre, och då hade kanske inte huset gått att rädda. Och vad berodde nu allting på? Jo, ren glömska/slarv. Jag hade tömt kall (trodde jag) aska från kaminen morgonen före, hällt det i en kasse som jag tillfälligt ställde utanför dörren på uterummet innan jag skulle bära den vidare ut till min zinkbalja. Och glömde den.... Det stod och pyrde i ca 20 timmar innan jag vaknade av lågorna kvart över fem på morgonen. I fortsättningen lär jag aldrig mer gå vägen via en plastkasse med askan!


Snälla alla ni som läser detta - tänk på att hur noga man än är kan saker hända av glömska, slarv eller ren otur. Håll koll på ljusen så här i juletid - och töm aldrig aska i brännbara kärl!


Kram till er alla



26 kommentarer:

  1. Tack och lov att du vaknade! Usch vilken obehaglig upplevelse du varit med om. Tänk vad lätt det är att glömma...
    Jag vet av egen erfarenhet att askan kan hålla sig glödande länge, länge så numera häller vi alltid ut den i en zinkhink med lock utomhus.
    Även om du får vara glad att skadorna blev så begränsade så var det ju väldigt synd på Citronverbenan. Men det finns kanske någon som kan skänka dig ett skott till våren...
    God fortsättning!
    Kram Ninni

    SvaraRadera
  2. Men fy fasiken var hemskt. Jag ryser. Tur att du hade ett litet öra öppet för ljud. Kram på dej. /Knatten

    SvaraRadera
  3. Fy bubblan vad trist men tur i oturen kan man väl säga.Förstår att det är jobbigt att tänka om du inte hade hört... vad som skulle kunnat hänt.
    Här ´finns en citronverbena att hämta om den nu överlever.
    Ha det så gott du kan
    annika

    SvaraRadera
  4. Men FYY så otäckt, vilken tur att du vaknade i tid.
    Du får vara glad att det inte blev värre skada, växterna är som sagt ersättliga.
    Jag vet hur äckligt det luktar;Fy farao.
    Skickar en STOR KRAM / Ylva

    SvaraRadera
  5. Men ojoj..så hemskt!!! Jag blir helt förskräckt när jag läser detta...vilken otrolig tur att du vaknade!!! jag skickar en stoooor styrkekram till dig!! / Irene

    SvaraRadera
  6. Usch vilken hemsk upplevelse! Men du hade ju också änglavakt som vaknade och fick räddat hus och människor.
    Påminn mig när du kommit iordning så skickar jag en stickling av min citronverbena till dig.
    Hjärliga hälsningar
    Eva

    SvaraRadera
  7. Min varmaste medkänsla till dig.Kram Anita

    SvaraRadera
  8. Fy vilken tur att du vaknade! Grannen var med om liknande händelse härom året och det fick oss andra på gatan att tänka till lite. Hos dem var det ett elfel på vinden som orsakade branden. Men tanken på vad som kunde ha hänt om frun i huset inte vaknat... Du kan tro att vi rensade vår överfulla vind efter det! Försök att tänka positivt, allt går att ersätta och huvudsaken är att ingen av er kom till skada. Lager har jag, det borde väl gå att ta sticklingar på den också? Varma kramar gittan

    SvaraRadera
  9. Vilken insats du gjorde och vad skönt att du fick hjälp! Usch och fy. Jag har en brandsläckare i köket som vi efter ett helt år inte monterat på väggen. Jag fick en till brandsläckare i år som står i sin kartong i hallen. Nä NU ska jag ta upp den och montera den på väggen.

    tänker på dig och hoppas du trots allt mår bra.

    Kram

    SvaraRadera
  10. Tänk, när man läser den lilla notisen så tror man nästan att det inte var nåt. Man glömmer lätt människan bakom dessa notiser och att det ändå är något.
    Förstår att tankarna kommer på vad som hade hänt om... Hoppas du kan vända dem till att se turen ni hade för att du handlade så snabbt.

    SvaraRadera
  11. Oj Helen, vilken tur att allt gick bra, måste varit en omskakande upplevelse! Försöker själv vara noga med att släcka alla ljus i huset nu i juletid men det är lätt hänt att glömma så ibland behöver man höra dessa händelser för att få sig en tankeställare. Hoppas att du repar dig och kommer i ordning, har tyvärr ingen citronverbena att erbjuda men du har ju flera erbjudanden ovan, kram på dig!

    SvaraRadera
  12. Tack o lov att du vaknade! Vill inte tänka på vad som kunde hänt..... Tur du är en handlingskraftig tjej!
    Växter lär du kunna få.... tom jag har en liten citronverbena som jag fått av CillaM.
    Jag hade en kille här från Anticimex som gjorde fyraårskoll.... då upptäckte han att min brandsläckare var 30 år! Så nu har jag två ;-)
    En stor Bamsekram o en sked dunderhonung från
    Nina

    SvaraRadera
  13. Usch, jag ryser när jag läser detta, och tänker tillbaka på för ung 15 år sedan, när vårt ved- och redskapsskjul brann ned, pga av att aska stått och självtänt i en metallhink. (Ändå hade hinken stått utomhus i två dagar i snön.)
    Man känner sig så hjälplös, men ändå tacksam för att det inte blev sämre, att någon blev skadad.
    Apropå ditt sista råd, att inte hälla aska i brännbara kärl, är det nog så här att man även ska tänka på var man ställer kärlet, även om det är av metall. Att hälla vatten i, är nog det bästa, för att förvissa sig om att all aska är släckt.
    Ha det så gott du kan, Helen, i allt eländet!
    Kramar!
    AnnA

    SvaraRadera
  14. Aska är lömskt, det bevarar värme så perfekt att det kan kännas kallt på utsidan av den, trots att det glöder inne i den. Men jag är så glad att det inte blev värre!
    Ta hand om dig nu!
    Christer.

    SvaraRadera
  15. Nej, nej, nej... men stackare, fy sjutton vad obehagligt men samtidigt vilken tur att du faktiskt vaknade. Skadorna blev ju tack vare det begränsade tack vare dig så stor eloge till dig.

    En bra tankeställare till oss ger det i alla fall, vi eldar mycket så aska blir det ju en del även här...

    Sköt om dig nu!
    Stor kram

    Mia

    SvaraRadera
  16. Oj, vilken otrevlig erfarenhet! Och vilken evinnerlig tur att du upptäckte elden och var så snabbtänkt! Inte lätt när man blir chockad.
    Trädtaklöksstickling kan du få av mig - jag vet inte hur man rotar den men det vet säkert du. Säg bara till så skickar jag!
    Kram!

    SvaraRadera
  17. Vilken tur att du vaknade och att skadorna inte blev värre. Allt går att ersätta utom livet.
    Sköt om dig och de dina.
    Karin //

    SvaraRadera
  18. Hej igen Helen! Hittade en liten sak i vår lokaltidning..... Finns en ny websajt där man kan skriva om sina olyckor som din... Kolla o se om du kan lägga ut ditt blogginlägg där.
    facklan.org
    Ha´t himla gôrgôtt i mellandagarna
    Nina

    SvaraRadera
  19. Nej , men så dant! Vilken tur iallafall att det slutade så bra, som det gjorde. Huset brann inte upp och igen blev skadad! Det är det viktigaste. Vi har också varit med om liknande, så man blir varse om vad som är viktigt här i livet! Och så modigt du agerade, med vatten och brandsprutan! Bra gjort! Och de jobbiga tankarna släpper så småningom. Tänk om inte OM fanns...
    Hulda

    SvaraRadera
  20. Vad skönt att det gick så bra som det gjorde. Visst är det en sorg att förlora plantor man har vårdat ömt, men som tur är finns det ju härliga bloggvänner som kan ge dig nya. Jag hoppas du mår bättre nu.

    SvaraRadera
  21. Det blir visst en kommentar till, eftersom jag inte hunnit skicka en kommentar om en award du fårtt. Det får bli en försenad julklapp i form istället. Dock är publiceringsdatumet väldigt missvisande då det gick rätt många dagar mellan första raden och den sista i inlägget, så det hamnade före inlägg som skrevs däremellan. Du hittar awarden under den 5:e december.

    SvaraRadera
  22. Man ryser när man läser din berättelse! Så skönt att det inte blev värre i alla fall. Vi har haft lite små tillbud här i huset, men inget så allvarligt som ditt!
    Hoppas nu du snart kan flytta hem igen. Kram Anette

    SvaraRadera
  23. Thank God you woke up just in time and your are not injured. Thank you very much for the thoughtful reminder. Wishing you a Very Happy New Year 2010!

    SvaraRadera
  24. Men fy stackare, du måste vara helt omskakad. Tur i oturen var i alla fall att ingen blev skadad allvarligt. Det blev en oförglömlig jul...hoppas att du snart får ordning på torpet igen. Stor kram Tyra

    SvaraRadera
  25. Otäckt med brand! När det brann i min bastu för tre år sen hörde jag också KNASTRANDET av eld i bastuväggen innan brandvarnaren satt igång.
    Då hade jag ett helt nyrenoverat badrum MEN snålheten och dumheten hade fått mig att spara det 25 år gamla bastuaggregatet istället för att byta ut det också!
    Man blir omskakad och påmind om vad som är viktigt i livet när man är med om sådana här ting.
    Kämpa på i röran!

    SvaraRadera
  26. Usch vad hemskt. Vilken tur att du vaknade och att det inte blev några personskador.
    Hoppas allt ordnar sig till det bästa. Har ett litet taklöksträd extra,så säg till om du vill ha. Kanske vi träffas någon gång.
    Ha det gott och god fortsättning på 2010
    Birgitta

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad när du lämnar en kommentar. Den kanske lär mig något nytt som jag inte visste, eller så får den mig bara att le. Oavsett vilket uppskattas det! =)