Bakom en kort notis

I dagens lokaltidning står denna korta notis. Det är mig den handlar om....

Tidigt i morse vaknade jag av ett konstigt ljud. Först trodde jag det var snö som rasade från taken, men det stämde inte riktigt så jag gick upp och kollade. Då såg jag flammor slå upp på uterummet, precis utanför altandörren. Mitt övervintringstält för växter brann också lite här och där. Det var inte särskilt stora lågor så jag sprang efter en hink vatten och hällde över, men då slog det bara upp på ett annat ställe. Jag insåg att det var läge för min hittills oanvända brandsläckare, som tack och lov stod lätt åtkomlig i hallen. Jag ställde mig alltså i den öppna dörren och började spruta på brandhärdarna. Men pulvret gjorde dels att det började ryka förfärligt, dels for pulvret in genom den öppna dörren i huset - och det gick varken att se eller andas längre. Även om jag stängde dörren direkt blev hela huset totalt rökfyllt och fastän det såg ut som om det inte fanns några lågor kvar bestämde jag mig för att ringa 112 och gå ut ur huset med hunden. 10 min senare var gatan full med två brandbilar, räddningsbil, ambulans och polis. Och det var tur, för då brann det igen....

 

Tack vare min snabba insats (och brandmännens, förstås) inskränkte sig branden till väggen på huset, bubbelplasttältet och lite av golvet på uterummet (trätrall). De fick riva hål i väggen ända in för att få bort de sista pyrande brandhärdarna, men det var inte så stort och vi har redan satt en masonitskiva för som synes.

 

De största förlusterna fanns förstås i tältet. Eld, brandsläckarpulver, vattenslangar och omkringtrampande brandmän med motorsågar och verktyg tog nog livet av precis allting. Det kan jag leva med - växter är ju ersättliga. Fast lite ledsen är jag ändå över min trädtaklök, min lager och min citronverbena. Och så Euphorbian jag köpte i England...

 

Inomhus syns det nästan ingenting av själva branden, mer än ett tjockt lager brandsläckarpulver som täcker allting, en del vatten (på parketten) och så spåren efter grova kängor som sprungit omkring överallt. Det luktar så förfärligt att jag inte kan vara alls i nedervåningen. Men försäkringsbolaget skickar hit både skadereglerare och saneringsfirma imorgon, så sedan kan livet gå vidare igen. Min största oro var nog för kamera och dator- men som synes funkar de! =)

Jag klarade mig själv bra, men pga av att jag hann få i mig en del giftig rök (och massor med pulver) ville ambulansen ha med mig in för kontroll. Jag fick stanna på sjukhuset några timmar medan de tog blodgasprover och gav mig cortison, syrgas och en del annat. Jag mår bra nu, men halsen svider...

Det som är lite jobbigt nu är att tänka på vad som skulle ha hänt om jag inte hade vaknat. Det fanns ingen rök inomhus så mina brandvarnare gick inte igång förrän jag redan var igång med brandsläckaren. Hade jag inte hört knastret hade det kunnat brinna mycket längre, och då hade kanske inte huset gått att rädda. Och vad berodde nu allting på? Jo, ren glömska/slarv. Jag hade tömt kall (trodde jag) aska från kaminen morgonen före, hällt det i en kasse som jag tillfälligt ställde utanför dörren på uterummet innan jag skulle bära den vidare ut till min zinkbalja. Och glömde den.... Det stod och pyrde i ca 20 timmar innan jag vaknade av lågorna kvart över fem på morgonen. I fortsättningen lär jag aldrig mer gå vägen via en plastkasse med askan!

Snälla alla ni som läser detta - tänk på att hur noga man än är kan saker hända av glömska, slarv eller ren otur. Håll koll på ljusen så här i juletid - och töm aldrig aska i brännbara kärl!

Kram till er alla