tisdag 23 februari 2010

Tankar om träd

Träd.
För mig är de grunden till allt liv (ja, tillsammans med sol och vatten förstås). Jag som är uppväxt i ett skogslandskap är kanske extra beroende av träd. En horisont utan träd är något overkligt för mig...

  

Träd har i alla tider haft stor betydelse för människans psykologiska och sociala hälsa. Träd står som symboler för liv och växande, trygghet och kraft. De ger skydd mot faror och lä mot vind, de ger skugga och svalka, och där det växer träd finns det säkert vatten i närheten. De förser oss med virke för att bygga hus, möbler och redskap, pappersmassa så vi kan skriva böcker och utbilda oss, ved så vi kan värma oss och tillaga vår mat. Somliga har vackra blommor och ätliga frukter. De är direkt livsavgörande för epifyter och andra som lever på dem, och de ger boplatser åt fåglar och andra levande varelser. Även döda träd utgör viktiga biotoper.

  

Träden inger lugn och en känsla av högtidlighet - man känner trygghet och respekt för de majestätiska stammarna som reser sig mot himlen. De får oss att känna oss nära naturen och bli mindre stressade. Att krama ett träd kan få vem som helst att slappna av en stund. Numera används ofta skogen i rehabiliterande syfte för sjuka eller utbrända människor. Träden ger också karaktär åt miljön där de växer, oavsett om det är mitt i en stad, i en trädgård eller ute i en skog. 

  

Men träd har också stora kulturella och historiska värden eftersom de binder samman  tider och generationer. Vi talar till exempel om Livets träd och Kunskapens träd. De flesta kulturer har mytomspunna träd som kultföremål. Asken Yggdrasil där Midgård (människornas boning) bara var en mindre gren på det stora världsträdet är väl mest känt. Men både i den grekiska mytologin och i den buddistiska religionen finns det träd som pekas ut som väsensknutna. Och var det inte i ett träd som ormen satt, han som lockade Eva att äta äpplet och orsakade syndafallet i kristendomen?

  

Även i sagans värld finns det myter om träd. Till och med i nutida sagor - jag tänker främst på Tolkiens trädvarelser enterna, som hjälper till med att krossa Sarumans trupper i Sagan om ringen. Den gamla svenska folkloren berättar om utvalda träd som hälsobringande och offerplatser där sjukdomar kunde avlämnas eller kärleksrelationer befästas. Vem har inte karvat sin älskades namn i barken på ett träd nån gång? Från 1600-talet och ca trehundra år framåt var träddragning den helt dominerande metoden att bota engelska sjukan (rakitis). Man drog den sjuke genom ett naturligt eller upptaget hål i ett växande träd eller under en blottlagd trädrot.

  

Traditionen att plantera vårdträd är ganska sentida. Det förekommer oftast som tecken på någons födelse, eller för gårdens framtida välgång. Trädet stod sedan kvar i generationer framöver, som en länk till förfäderna.

 

Nu kommer lite torra fakta - ett träd med en krondiameter på 15 meter 
  • filtrerar varje år upp till ett ton damm ur den luft vi andas
  • binder stora mängder bakterier och gas av olika slag
  • reducerar vindstyrkan med 50%
  • producerar ca 1,7 kg syre i timmen
  • avger 600 liter vatten en solig dag och ökar därmed den relativa luftfuktigheten

  

Men även utanför städerna har träden en otroligt viktig funktion för oss alla. Tänk bara på regnskogarna som är jordens lungor - och som huggs ner i en fasansfull takt. Den här skövlingen är också en av anledningarna till att vi nu har en global uppvärmning som vi inte riktigt vet vad vi ska göra åt.
 


  

Varför har nu det här något svamliga inlägget kommit till? Jo, jag har nyligen varit på bio med 18-årige sonen och sett filmen Avatar. Vi tyckte båda det var en bra film - men förmodligen inte av samma orsak. Den berörde faktiskt mig så starkt att jag kan tänka mig att gå och se den igen. Det är en kombination av science fiction, kärlekshistoria och fantasy, och så är den förstås filmad i 3D. Men det som grep mig var att den beskrev ett (visserligen påhittat) naturfolk och deras stora beroende av både träden och allt annat levande. Hela deras samhälle var uppbyggt kring det stora hemträdet, och de skadade aldrig något levande utan att först be en bön för dess själ. 

  


I samma veva gick jag på motorsågskurs och lärde mig hur man på ett säkert sätt tar ner ett stort vackert välväxt träd som vuxit många fler år än jag har levt, på mindre än fem minuter. Jag blev väldigt förvånad när jag kände ett mentalt motstånd mot att börja såga i trädet. Jag bad faktiskt trädet om förlåtelse innan jag började såga, och när det sedan slog i marken kände jag stöten i hjärtat också. Förmodligen är det kombinationen av filmen och sågandet som gett mig de här naturreligiösa tankarna, men jag är helt övertygad om att i fortsättningen när jag ska fälla träd kommer jag att göra det med vördnad - och jag kommer också att plantera ett nytt träd för att ersätta det fällda.

  

Jag hoppas det är fler som tänker som jag, så träden som planteras blir fler än de som fälls. Vi behöver träden!


16 kommentarer:

  1. Vilket intressant inlägg!
    Ja, träden är verkligen värda all vår respekt och vår vördnad. Allt för ofta fälls träd, stora majestätiska träd, utan en enda tanke på konsekvenser i miljön runtomkring. Trädens ålder gör mej ödmjuk och visst skapar det lite filosofiska tankar när man betraktar ett träd som är flera hundra år gammalt.
    Kommer att tänka på Olivträden, som i antikens Grekland inte fick fällas eller brännas eftersom de ansågs heliga. Och de kan ju bli hisnande gamla.

    Tack för hjälpen med min blogg än en gång! Jag hade verkligen kört fast.
    /Monica

    SvaraRadera
  2. Vackra tankar och vackra bilder...och så vackra träd..
    Hmm...hur ska nu jag kunna ge mig ut och träna fällning utan dåligt samvete..

    SvaraRadera
  3. Tänkvärt, och så sant...

    //Micke

    SvaraRadera
  4. Mmmmm... så sant så! Hoppas få satt riktigt många små träd i sommar.....
    Ha´t himla gôrgôtt
    Nina

    SvaraRadera
  5. The first image is so amazing!

    SvaraRadera
  6. Så oerhört intressant inlägg. Jag tycker också att träden är på något sätt "ryggraden" i natur och trädgård men jag skulle aldrig lyckats att skriva ner det på ett så bra och läsvärt sätt:)) Filmen Avatar har jag ännu inte sett, men det kommer båda mina barn har pratat sig varma för denna film. Kul med bilderna, så där har jag ochså fotat en hel del träd alltså nerifrån och upp i kronan:)) Fast mina fotot är inte lika vackra. Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  7. Finfina bilder. Och ohhh, så ont i hjärtat det gjorde när du beskrev hur trädet föll... Jag känner igen mig helt i din beskrivning. Ibland blir jag helt tårögd när jag ser ett stort, vackert träd i grannskapet (man har ju sina favoriter) går i backen av fel anledning.

    Ha en go da!
    Hillevissan

    SvaraRadera
  8. Som rabiata trädälskare applåderar vi högt och länge!

    Några boktips till dig (om du mot förmodan skulle ha tid att läsa nån gång ;-) ): Peter Linders bok om träden i Alnarp - beställs direkt från lindersplantskola.se

    och

    Träd kan rädda världen, av Johan Tell.

    Det finns många fler bra böcker om träd och deras betydelse, men de här två är både aktuella och intressanta.

    SvaraRadera
  9. Vilket inlägg Helen!
    Tur att vistas på Norrviken så mycket som du gör för där finns verkligen favorit träd.
    Ha en bra dag
    Annika

    SvaraRadera
  10. Vilket vackert inlägg! Och du, indianerna har alltid bett allt levande om förlåtelse innan de har gjort åverkan, innan de t ex högg ner träd. Jag tycker det är helt naturligt att göra så. Här på min gata lovade jag min sistfödde son att för varje träd som andra högg ner (och här har de varit heltokiga) skulle vi plantera ett nytt för att "trädanden" skulle ha någonstans att flytta. Så har vi gjort. Vi har MÅNGA träd i vår trädgård.

    SvaraRadera
  11. Tack för ett jätte fint inlägg. Är nästan så att jag blir sporrad att se filmen Avatar också. Visst är det ibland svårt att ta ner gamla trotjänare. Har själv planterat vårdträd. Och tack för miljöaspekten. Ha en fin fin dag./Gela

    SvaraRadera
  12. Absolut! Man ska tänka till, inte bara en gång utan sjutton gånger innan man tar ner ett träd. Vi står ju inför detta, med våra askar, som samtliga har drabbats av asksjukan, De i närheten av byggnader och väg måste vi ta ner. Usch, usch. Och tyvärr i allén upp till huset också! Det kommer att svida! Men där ska det bli nya träd.
    Solen skiner, så idag ska vi gona!
    Hulda

    SvaraRadera
  13. Tack för detta jättefina inlägg. Vad underbart du beskriver behovet av våra träd.Fler såna som du behöver vi.
    Har blivit utsatt för just skövling av en "halvgammal" skog där vi går med hundar o skolbarn springer sin första orintering osv.
    En kommunalgubbe hade hittat en stadsplan där det var tomter uttagna-inga gatuarb el ngt gjort-Ny stadsplan skulle gälla fr.1 jan-10 så han lyckades få igång gatuarb.i dec.-09
    Där vill han bo Trots att 600 protesterade har de idag fördärvat vår lilla fina skog!!Det är sånt man gråter av..
    Än en gång tack
    Kram Ninne

    SvaraRadera
  14. Det finns fler - jag är en!

    Mina söta söner säger ibland till varandra (jo dem går på toa ihop) aj aj aj spara på träden. Det är så himla gulligt tycker jag!

    Det var ett fantastiskt inlägg med oerhört bra, trevlig och nyttig läsning!

    kramen

    SvaraRadera
  15. Intressant och rolig läsning om träd!
    Jag är också så impad av träd och tänker på dem som "själsliga varelser".;-) Det skär djupt i mig när ett måste fällas- som vår hängbjörk här i våras. Jag nästan grät! Men men.... ibland har nöden ingen lag. Fast sorgligt är det!

    SvaraRadera
  16. Å vad vackra träd. Jag är precis som du beroende av träd. Man blir så härligt lugn och harmonisk av att bara titta på en del träd. Tack för ett fint inlägg =)/Linda (www.gardenliving.se)

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad när du lämnar en kommentar. Den kanske lär mig något nytt som jag inte visste, eller så får den mig bara att le. Oavsett vilket uppskattas det! =)