Tankar om träd

Träd.
För mig är de grunden till allt liv (ja, tillsammans med sol och vatten förstås). Jag som är uppväxt i ett skogslandskap är kanske extra beroende av träd. En horisont utan träd är något overkligt för mig...

  

Träd har i alla tider haft stor betydelse för människans psykologiska och sociala hälsa. Träd står som symboler för liv och växande, trygghet och kraft. De ger skydd mot faror och lä mot vind, de ger skugga och svalka, och där det växer träd finns det säkert vatten i närheten. De förser oss med virke för att bygga hus, möbler och redskap, pappersmassa så vi kan skriva böcker och utbilda oss, ved så vi kan värma oss och tillaga vår mat. Somliga har vackra blommor och ätliga frukter. De är direkt livsavgörande för epifyter och andra som lever på dem, och de ger boplatser åt fåglar och andra levande varelser. Även döda träd utgör viktiga biotoper.

  

Träden inger lugn och en känsla av högtidlighet - man känner trygghet och respekt för de majestätiska stammarna som reser sig mot himlen. De får oss att känna oss nära naturen och bli mindre stressade. Att krama ett träd kan få vem som helst att slappna av en stund. Numera används ofta skogen i rehabiliterande syfte för sjuka eller utbrända människor. Träden ger också karaktär åt miljön där de växer, oavsett om det är mitt i en stad, i en trädgård eller ute i en skog. 

  

Men träd har också stora kulturella och historiska värden eftersom de binder samman  tider och generationer. Vi talar till exempel om Livets träd och Kunskapens träd. De flesta kulturer har mytomspunna träd som kultföremål. Asken Yggdrasil där Midgård (människornas boning) bara var en mindre gren på det stora världsträdet är väl mest känt. Men både i den grekiska mytologin och i den buddistiska religionen finns det träd som pekas ut som väsensknutna. Och var det inte i ett träd som ormen satt, han som lockade Eva att äta äpplet och orsakade syndafallet i kristendomen?

  

Även i sagans värld finns det myter om träd. Till och med i nutida sagor - jag tänker främst på Tolkiens trädvarelser enterna, som hjälper till med att krossa Sarumans trupper i Sagan om ringen. Den gamla svenska folkloren berättar om utvalda träd som hälsobringande och offerplatser där sjukdomar kunde avlämnas eller kärleksrelationer befästas. Vem har inte karvat sin älskades namn i barken på ett träd nån gång? Från 1600-talet och ca trehundra år framåt var träddragning den helt dominerande metoden att bota engelska sjukan (rakitis). Man drog den sjuke genom ett naturligt eller upptaget hål i ett växande träd eller under en blottlagd trädrot.

  

Traditionen att plantera vårdträd är ganska sentida. Det förekommer oftast som tecken på någons födelse, eller för gårdens framtida välgång. Trädet stod sedan kvar i generationer framöver, som en länk till förfäderna.

 

Nu kommer lite torra fakta - ett träd med en krondiameter på 15 meter 

• filtrerar varje år upp till ett ton damm ur den luft vi andas
• binder stora mängder bakterier och gas av olika slag
• reducerar vindstyrkan med 50%
• producerar ca 1,7 kg syre i timmen
• avger 600 liter vatten en solig dag och ökar därmed den relativa luftfuktigheten

  

Men även utanför städerna har träden en otroligt viktig funktion för oss alla. Tänk bara på regnskogarna som är jordens lungor - och som huggs ner i en fasansfull takt. Den här skövlingen är också en av anledningarna till att vi nu har en global uppvärmning som vi inte riktigt vet vad vi ska göra åt.  

  

Varför har nu det här något svamliga inlägget kommit till? Jo, jag har nyligen varit på bio med 18-årige sonen och sett filmen Avatar. Vi tyckte båda det var en bra film - men förmodligen inte av samma orsak. Den berörde faktiskt mig så starkt att jag kan tänka mig att gå och se den igen. Det är en kombination av science fiction, kärlekshistoria och fantasy, och så är den förstås filmad i 3D. Men det som grep mig var att den beskrev ett (visserligen påhittat) naturfolk och deras stora beroende av både träden och allt annat levande. Hela deras samhälle var uppbyggt kring det stora hemträdet, och de skadade aldrig något levande utan att först be en bön för dess själ. 

  

I samma veva gick jag på motorsågskurs och lärde mig hur man på ett säkert sätt tar ner ett stort vackert välväxt träd som vuxit många fler år än jag har levt, på mindre än fem minuter. Jag blev väldigt förvånad när jag kände ett mentalt motstånd mot att börja såga i trädet. Jag bad faktiskt trädet om förlåtelse innan jag började såga, och när det sedan slog i marken kände jag stöten i hjärtat också. Förmodligen är det kombinationen av filmen och sågandet som gett mig de här naturreligiösa tankarna, men jag är helt övertygad om att i fortsättningen när jag ska fälla träd kommer jag att göra det med vördnad - och jag kommer också att plantera ett nytt träd för att ersätta det fällda.

  

Jag hoppas det är fler som tänker som jag, så träden som planteras blir fler än de som fälls. Vi behöver träden!