tisdag 9 mars 2010

Till minne av Tessa


 
Tessa


Korsning mellan kelpie och dingo - åtminstone sa de det när vi hämtade henne på ett djurhem för 11 år sedan. Då var hon två år gammal, minst. Hennes första levnadsår hade hon tillbringat bunden på en loge, där ett gäng katter terroriserade henne. Kanske var det därför som hon hela sitt liv hatade katter - och då menar jag verkligen hatar. Hon har faktiskt dödat flera stycken, och sånt är inte bra för grannsämjan.

Bortsett från katthatandet var hon världens goaste hund som älskade alla människor och alla hundar. Hon hade sina egenheter som att öppna dörrar (från båda hållen), att ligga i soffan på nätterna fast hon trodde att jag aldrig visste om det och andra små idéer. Hon älskade att gå långa promenader, och när jag tog ut cykeln var hon riktigt lycklig. Däremot avskydde hon kameran och vände alltid ryggen till när jag skulle fota henne. Så kortet här ovan är det enda jag har som är riktigt bra. Det togs i höstas, när hon fortfarande var ganska pigg.

Hennes leder började bli stela för något år sedan, och nu i vinter blev det riktigt illa. Så illa att hon trots medicinering i princip slutat gå med på promenader. Hon var mer eller mindre döv, så i år var första nyåret hon inte var hysterisk av skräck... Hon kunde inte längre hoppa upp i soffan, eller upp i bilen, som hon älskade. Hon hade förmodligen en tumör i juvret som gjorde att hon blödde från spenen ibland. Trots allt var hon pigg och glad för det mesta, men mitt dåliga samvete gjorde till slut att jag i morse fattade det jobbiga beslutet att låta henne somna in.

Idag har vi haft en riktigt bra dag tillsammans. Jag har varit hemma hela dagen så vi har gått den längsta rundan på hela vintern - vi tog det helt i hennes takt så hon verkligen fick njuta av det fina vädret och allt spännande som fanns att nosa på. Vi kelade en lång stund, och sedan åkte vi till veterinären. Hon har lärt sig att det är spännande att vara där, så hon hoppade själv ur bilen och sprang runt hela gårdsplanen för att nosa på allt. Hon såg så pigg och fräsch ut att jag nästan ångrade mig...
Men jag hade ångrat mig ännu mer om jag hade skjutit på det längre, så vi gick in i det speciella insomningsrummet, där de hade förberett med tända ljus. Vi fick en lång stund tillsammans medan hon sakta dåsade bort. Det är sorgligt, men jag tror ändå jag gjorde rätt. Hon fick sluta medan hon fortfarande hade sin värdighet och slapp bli alltför skruttig.

Nu ikväll är jag lite ledsen, och därför blev jag väldigt glad när jag fick en Sunshine-award av Hulda. Tack vännen, den värmer verkligen!





24 kommentarer:

  1. Alltid tråkigt när ens djur måste somna in.
    Skickar dej en STOOR KRAM.
    Kram Ylva

    SvaraRadera
  2. Å lille vovven så jobbigt.

    Min Golden är 8 år och jag vill inte ens tänka på att han skulle bli en gammal skrutt.

    SvaraRadera
  3. Här sitter jag och lipar men håller med dig, du gjorde rätt.
    Vilken jättefin bild på henne!
    Stor varm kram
    gittan

    SvaraRadera
  4. Tårarna smyger nerför mina kinder när jag läser.
    Vad tur att hon fick ett bra hem hos dig!
    Min äldsta labbe, Gina är över 11 år nu..märks på höfterna att det inte är som det ska.
    Får nästan panik när jag tänker på det.

    Kram.

    SvaraRadera
  5. Så oerhört sorgligt det är när den dagen kommer. Så fint du gjorde för henne i dag:) Själv är jag så fruktansvärt blödig så att läsa din blogg i dag var svårt för tårarna rinner. Fast jag inte kände Tessa så blir jag ledsen. Fasar för dagen när mina katter inte orkar mer. Stora kramar till dig och en eloge att du fattade beslutet att låta henne somna in värdigt. Ha det så bra nu/Monne

    SvaraRadera
  6. Nej men, kära du, så sorgligt! Jag förstår precis hur du har det, har varit där själv. Tänker på dig!
    Hulda

    SvaraRadera
  7. Jag beklagar å det djupaste. Jag är ledsen med dig.
    Kram

    SvaraRadera
  8. Det är osjälvisk kärlek och en sista tjänst man kan göra för för ett älskat husdjur.
    Så gott att ni fick en bra sista dag tillsammans och att du kunde vara med henne hela vägen.

    Många tröstekramar.
    /Monica

    (En väldigt fint foto)

    SvaraRadera
  9. Vilken fin dag ni fick... skönt minne så småningom när den värsta sorgen o saknaden lagt sig.... Tur att du har så mycket annat som fyller dina dagar framöver så du får lite annat som skingrar tankarna.
    Kramen
    Nina

    SvaraRadera
  10. Du gjorde det enda rätta, men jag tänker på dej
    lilla goa Helene.Det är ju en skön bild du har iaf. Vilka ögon hon hade!!
    Det är det som är så jobbigt med våra älskade djur,tiden med dem går alltför fort, men nu får du leva på alla de underbara minnen Ni har haft tillsamman
    Du får "jobba" dig genom denna första svåra tid o det är ju bra att du har ngt nytt, så tankarna behöver vara med där
    Stor Kram Ninne

    SvaraRadera
  11. Oh Känner med dej!
    Fint att hon fick somna att du fixade ett så gott slut,,jag lipar när jag läser din blogg..
    Söt hon var hon är nog en söt liten hundängel nu som kikar på matte då och då.
    Kram Monica

    SvaraRadera
  12. Det är så sorgligt, men oundvikligt. Hundar är verkligen till låns.Förstår att du är ledsen. I januari var vi tvungna att göra oss av med vår gamla Mimmi och det var jobbigt.
    Kram!

    SvaraRadera
  13. Så sorgligt, sitter här med tårar! Det är ett så svårt beslut man måste ta som djurägare, svårt men viktigt, så våra kära slipper lida. Kram!

    SvaraRadera
  14. Ja i en sådan stund som du har nu förstår jag att du är ledsen och det måste man få vara. Sörj, och tänk sen på det fina liv du gett henne. Underbart söt var hon iaf.

    SvaraRadera
  15. Oj, kära du, det är hemska beslut, men nödvändiga. Så fint du skriver! Det känns verkligen hur bra ni har haft det tillsammans. Och jag kan tänka mig vilken underbar hund det var, har själv haft Kelpies och vet hur kloka och ovanliga de är. Ha det nu så gott det bara går.

    SvaraRadera
  16. Åhhh förstår att det är jobbigt nu! Men du gjorde helt rätt..man vill ju inte att våra kära husdjur ska lida! Men det är ett riktigt svårt beslut! Vilket fint kort du satt in och en härlig sista dag fick hon tillsammans med dig! Nu får du minnas alla härliga stunder ni haft! Tröstkramar från Irene.

    SvaraRadera
  17. Hej Helen!
    Ja, det är tråkigt när ens kära vänner och husdjur blir gamla och man måste välja att hjälpa dem att få sluta sitt liv...Det finns egentligen inga ord för det - det är bara sorgligt...
    Underbart foto du tagit på din vän!
    Kram!
    AnnA

    SvaraRadera
  18. Det är så sorgligt när de små vännerna tassar vidare.

    Vilken fin bild, ögonen ser så kloka ut.

    Rebecca

    SvaraRadera
  19. Är alltid så jobbigt när man måste ta beslutet att ens vänner skall gå vidare utan oss. Fin bild. Kram Gela

    SvaraRadera
  20. Fy, vad jobbigt.
    Det är aldrig lätt att ta såna beslut, men du gjorde helt rätt. Tur att du gjorde hennes sista dag så mysig, så du har bra minnen från den.
    Men usch, så man saknar dem...

    Kramar Mari

    SvaraRadera
  21. <3 <3 <3 Tänker på er.. och du gjorde så rätt mot henne.
    Linda

    SvaraRadera
  22. Hej Helen!
    Det är den svårate stunden man kan ha.
    Den ända nackdelen med hund.
    Sörjer med dig och hoppas du känner dig bättre så här några dagar efter.
    Fast tomhten kan jag tänka mig är svår.
    Kram
    Annika

    SvaraRadera
  23. Det är förfärligt att skiljas från en familjemedlem - att dessutom behöva bestämma när den ska dö, är nästan outhärdligt. All respekt till dig som hade modet att tänka på henne i första hand.
    Må så Gott!
    Ester

    SvaraRadera
  24. Å så sorgligt. Jag blir oxå lessen när jag läser det du skrivit. Kram på dej. /Knatten

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad när du lämnar en kommentar. Den kanske lär mig något nytt som jag inte visste, eller så får den mig bara att le. Oavsett vilket uppskattas det! =)