lördag 5 februari 2011

Värsta vintern

Om några veckor börjar jag jobba igen, efter att ha gått hemma och varit arbetslös i ungefär tre månader. När jag slutade jobba i början på december hade jag stora planer för den kommande ledigheten. Jag skulle först och främst vila, eftersom det varit en ganska tung sommar och höst. Sedan skulle jag tapetsera om köket, slipa klart dörrarna i hallen, måla alla snickerier, storstäda huset (inklusive källaren), åka på en massa utflykter, hälsa på vänner och bekanta lite varstans, vara ute och dansa en hel del, kanske till och med åka till värmen en vecka - kort sagt, njuta av livet och få gjort en massa som jag inte hunnit med innan. Men av detta blev det intet. Och anledningen stavas A-kassan.

Sista lönen betalades ut i december, så från och med slutet på januari räknade jag med att jag skulle få pengar från a-kassan istället. Jag har ju betalat in prickfritt i 25 år, så jag tog helt enkelt för givet att det bara var att anmäla sig, så skulle pengarna komma. Men inte.... Istället skickar de nya eller kompletterande blanketter hela tiden. Varje gång jag skickat in en blankett är det ungefär två-tre veckors handläggning innan det kommer en ny. Inte nog med att de vill veta vad jag gjort det senaste året, de ska också ha papper som är påskrivna av revisorn för 2009 och 2010, arbetsgivarintyg för 2008, intyg från Försäkringskassan (som jag inte varit i kontakt med på massor av år) och jag vet inte allt. Varenda arbetad (eller inte arbetad) timme de senaste 4 åren ska de ha dokumenterade, på flera olika blanketter. Varje gång de skickar ut en ny blankett är det med hotet att om inte jag fyller i rätt och skickar tillbaka i tid kan det resultera att jag inte får någon ersättning alls. Jag har alltså ett alldeles tomt konto, jag vet inte hur mycket pengar jag kommer att få från a-kassan, när eller ens om det kommer några, och under tiden ska alla räkningar betalas och jag måste köpa hem mat till mig och nittonårige sonen (som också är arbetslös men som till skillnad från mig garanterat inte får ett öre).

Detta har gjort mig alldeles handlingsförlamad. Jag, som är en mycket aktiv och energisk person som gärna har många bollar i luften samtidigt, och som dessutom vill ha full koll på läget, är nu helt under isen. Det enda jag gör om dagarna är att gå med hunden och sova. Aktiviteter som kostar pengar är naturligtvis uteslutna, men jag har inte heller lust eller energi att städa eller blogga eller göra annat som inte kostar något. Jag handlar och lagar mat så sällan som möjligt, och när jag äter är det bara halva portioner. Ibland kan jag lyckas få resterna att vara i flera dagar. Inte lär jag gå upp i vikt på det.... Jag tyckte jag var sönderstressad i höstas - men det är ingenting mot hur jag mår nu, när jag inte gör någonting. Att inte ha kontroll över sin egen ekonomi är nog det värsta som finns.


Jag vill aldrig aldrig aldrig mer uppleva något liknande, så nu har jag helt ändrat planerna för resten av året. Jag vet att jag gav som nyårslöfte att bara jobba normal heltid, och att istället ägna tid åt att ta hand om mig själv. Det gäller inte längre. Istället ska jag ta all övertid jag kan få under säsongen, och de pengarna ska jag sedan leva på under nästa vinter eftersom a-kassan förmodligen kommer att vara lika senfärdig då. Jag har ju ingen annan än mig själv att ta hänsyn till så jag kommer att tacka ja varje gång jag blir tillfrågad om att jobba framöver. Nu när jag vet hur förfärlig vintern kan vara kommer jag att jobba med glädje, oavsett hur trött jag blir. Jag är bara så innerligt tacksam över att jag faktiskt har ett jobb att gå till, och mitt hjärta blöder verkligen för alla arbetslösa runt om i Sverige som inte har något hopp för framtiden.

Lycka bor inte i pengar - men att inte ha några kan innebära stor olycka.


15 kommentarer:

  1. Åh Helen, jag lider verkligen med dig, det är så orättvist att man ska drabbas som du har gjort. Även om man skött sig under alla år blir man behandlad som en utnyttjare av systemet och misstrodd. Det är verkligen bedrövligt.
    Förstår att du gjort upp planer inför kommande säsong, men du måste tänka lite på din hälsa ockå, man måste vila för att ladda batterier och fylla tanken. Ta hand om dej! Kram Monica

    SvaraRadera
  2. Åh, så jobbigt för dig! A-kassan och F-kassan vill man helst slippa att ha kontakt med! Jag är ju pensionär numera, så nu kommer pengarna regelbundet, även om beloppen är lite lägre så räcker pensionen gott och väl! Hoppas att du får dina pengar snart! Vad gäller jobbet, så ta inte på dig alltför mycket, hälsan är viktigare än pengarna!
    Ha det gott!
    Kram
    Christina

    SvaraRadera
  3. Vad irriterande att de inte begär all information de behöver första gången! Förstår att det är kämpigt! Hoppas det löser sig snart.
    Må så gott, trots allt!
    /Ruben

    SvaraRadera
  4. Du har så rätt i det du skriver. Det går inte att lita på trygghetssystemen. Absolut inte i de tider vi lever i nu. Att bygga en reserv är en livsnödvändighet. Och tusen gånger hellre arbeta för mycket och därmed ha reserver, än att inte ha arbete och vara utlämnad till andras (läs systemets)godtycke. Du är en kämpe, o kommer att rida ut detta! Och våren är på väg... c-a

    SvaraRadera
  5. Men fyyyy så jobbigt för dig! Man blir så trött när det strular! Jag förstår din frustration när dom ska ha ny information hela tiden!
    Ta hand om dig nu!
    Hoppas att du får en fin helg!

    SvaraRadera
  6. Fy katten vad jobbigt! Verkar som om fk har satt i system att djävlas och förhala så mycket det nånsin går. Hoppas att du kan få ekonomin att gå ihop i år utan att du fullständigt jobbar ihjäl dig, det är sådana som du som jag VERKLIGEN önskar skulle vinna på triss och få 25.000:-/månaden i 25 år:) DÅ DU!!! Fk SLÄNG DIG I VÄGGEN!!! KRAM/Monne

    SvaraRadera
  7. Jeg føler med deg. Vi har, om enn ikke like ille, så i alle fall nært de samme erfaringer med vår "NAV". Jeg har mange ganger sagt at jeg føler med dem som ikke har norsk som sitt første språk, eller som sliter med å kunne lese. Når jeg med min bakgrunn ikke forstår hva de spør om...

    Jeg forstår så godt både nyttårsløftet, og at du kommer til å bryte det.

    Om det hjelper: Klem fra meg til deg.

    SvaraRadera
  8. oj nej, helen, vilken helvetisk tid du har haft de senaste månaderna! jo det är ett ekorrhjul det där! dt tycks va lika svårt med allt det där papperskriget i sverige som här i finland!
    hoppas du orkar!
    kram

    SvaraRadera
  9. ja pengar är inte allt bara 99 % ,,sa alltid min väninna när vi pluggade och fick leva på havregrynsgröt i perioder,,men jag känner med dej, eländiga akassa ,,undrar egentligen varför den är så trög, har hört fler med ditt problem.
    men hoppas det vänder nu när du börjar jobba, och att det kanske kommer en kklumpsumma från akassan,,så livet kan få lite guldkant igen.
    ha det gott kram Monica

    SvaraRadera
  10. Oj, det var verkligt trist och hoppas innerligt att du får snar lösning på a-kassa eländet!!

    Styrkekram/Bea

    SvaraRadera
  11. Oj oj oj. Jag vet precis. Så hade jag det när jag blev arbetslös för två år sen. Tack o lov hade jag ju en man som kunde få oss att överleva. Och när sen pengarna slutligen kom var det ju precis att man kunde betala tillbaka allt lånat o sånt som blivit efter. Nåt som jag då blev mest förbannad över var att man fick räkningar från a-kassan (medlemsavgiften eller vad den ska kallas) som tvunget skulle betalas annars fick man ju ingen ersättning. Och den avgiften höjdes i samma stund man blev arbetslös.
    Dom som har pengar säger ofta "pengar är inte allt!!! Men det är inte sant. Pengar är faktiskt allt. Utan pengar kan vi inte leva. Sen kommer kärleken som god tvåa då, på det vi inte kan leva utan=))).
    Kram från mej. Du ska se att det ljusnar. /Knatten

    SvaraRadera
  12. Kära Helena!
    Jag lider verkligen med dig. Förstår att man tappar lusten för allt.
    Hoppas du vinner biljetten til mässan.
    Tips.. tävla hos Liv också på länken hos mig.
    Tusenfröjd
    När böjra du jobba igen?
    Hörs via mejlen istället

    Annika

    SvaraRadera
  13. Ann-Charlotte Auer7 februari 2011 kl. 12:06

    Hej Helen!
    Hoppas att allt ordnar sig,snarast! Känns konstigt att läsa dina ord med en sorgsen underton. Du som är så possitiv! Tänker på dig.

    //Ann-Charlotte Auer

    SvaraRadera
  14. Men jisses så hemskt jobbigt du har haft det och har fortfarande. Förstår att du inte syns till i bloggen. Tyvärr har jag nog inget att säga för att pigga upp dig. Mer än att så småningom ordnar det sig...
    Hulda

    SvaraRadera
  15. Visst är det jobbigt att inte ha att göra och att inte veta om man har någon inkomst. Jag har haft en liknande situation och jag, precis som du, är högpresterande så jag är helt enkelt ovan att ta det lugnt. Jag hamnar i en slags negativ spiral och kan inte ta mig för någonting. Som tur är har jag också hund, och dessutom en fyraåring, som håller mig i nuet. Men snart är våren här och jag känner hur lite energi kommer tillbaks. Mer och mer för varje dag. Kram till dig.

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad när du lämnar en kommentar. Den kanske lär mig något nytt som jag inte visste, eller så får den mig bara att le. Oavsett vilket uppskattas det! =)