söndag 20 juni 2010

Zaga

 
För en tid sedan hörde en bekant av sig till mig och frågade om jag ville ha en hund. "Nej", sa jag. "Jag har absolut inte tid med hund just nu. Kanske till vintern...." Men så berättade han om Zaga - och nu har jag alltså hund igen.....

 
Zaga är en fyra år gammal blandning mellan labrador, golden och lite border collie. Hon är fantastiskt glad och snäll och otroligt kelig. Däremot helt ouppfostrad, mest eftersom hennes ägare inte brytt sig särskilt mycket om henne. Hon har ändå haft det ganska bra ända tills strax före jul, när ägarna bestämde sig för att skiljas. Rätt vad det var hade både mannen och frun flyttat från gården - och lämnat Zaga kvar med några katter som enda sällskap. Man turades om att åka dit och gå ut med henne tre gånger om dagen, men övrig tid var hon inlåst i huset eller bunden i lina ute. Efter att ha träffat henne och sett vilken go' tjej hon var så var jag fast direkt, och det enda som fanns att diskutera var inte om utan när hon skulle flytta hem till mig... =)

Nu har Zaga bott här i en vecka. Hon har anpassat sig väldigt fort till ett liv hemma hos oss. Hon är pigg och glad och villig att lära sig nya saker. Höga ljud, höjder, stegar, åka bil - allting sånt går bra. Däremot har hon inte fått någon social träning, så hon är rädd för alla hundar och även människor när vi är ute och går. Men det tar jag bara som en utmaning - det kommer att gå att jobba bort med lugn och tålamod. Så vi går väldigt många och långa promenader nu...

Alla i familjen är kanske inte lika förtjusta - katterna var inte alls beredda på att det skulle komma en stor gul best in på deras domäner. De flydde upp på övervåningen och har suttit där och surat sedan dess. Men nu börjar de så smått våga sig ner igen, så det kommer nog att bli bra till slut. Zaga har i alla fall vett att varken skälla på dem eller jaga dem.

Med tanke på den stora andelen labrador och golden i henne är det inte konstigt att hon älskar att bada. Som tur är bor vi i ett område där det är nära till många olika sjöar och vattendrag, så det kan hinna bli flera dopp under en vanlig runda.
Jag hade verkligen inte tid med hund, men trots allt fungerar det ändå. Jag får visserligen gå upp lite tidigare på morgnarna så jag hinner med en rejäl runda före jobbet, och på kvällarna är jag sällan inne före halv tio om jag ska hinna med både hund och trädgård - men å andra sidan kan jag ha henne med på jobbet så hon behöver aldrig vara ensam mer än ytterst korta stunder. Och hon ger så mycket kärlek (och motion...) att jag inte tror att jag kommer att ångra mig heller.
Det känns som om allting blommar i min trädgård just nu, men jag hinner inte riktigt med att fota. Mycket beroende på allt regnande under de senaste veckorna. Det här fotot lyckades jag i alla fall ta en sen, solig kväll. Idag måste jag försöka fota lite mer - och så klippa häcken och rensa mer ogräs. Dagen T (som i Tusen trädgårdar) närmar sig med stormfart och jag lär inte hinna allt jag önskat på långa vägar. Men, folk får ta det som det är. Det är ju det som är meningen med det hela.....


12 kommentarer:

  1. Vad glad jag blir när jag läser ditt inlägg. Tur att du tog hand om henne! så hon fick ett bra hem. Mitt hjärta klappar ju extra mycket för labradorer. :)

    Ha det gott!

    SvaraRadera
  2. Vilken zagolik tur Zaga hade att få flytta till en människa som verkligen bryr sig:)) Det värmer i hjärtat att höra att hon fått det så bra och att katterna nu börjar att vänja sig så smått. Att du sedan fått en promenadkompis är ju inte heller dumt;) Bilden på irisen i motljus var väldigt vacker. Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  3. Sådan tur ni bägge har :-) Perfekt att du kan ha med henne på jobbet också! Mina var ju alltid med i handelsträdgården, gissa om de blev bortskämda av kunderna :-)

    Här verkar allt stannat till i trädgården, men det kanske inte är så konstigt när det inte blir varmare än 14C.
    Ha det gott!
    Christer.

    SvaraRadera
  4. Jag blir alldeles varm i hela kroppen när jag läser om Zaga. Jättestort grattis både till dig och till henne!
    Kram!

    Ps Bilden på irisen är sagolik...

    SvaraRadera
  5. Jättefint att du tog hand om henne, och tummen ner för de gräsliga tidigare ägarna som inte ville ha henne! Hon var ju en familjemedlem, såna kastar man inte bara bort och slutar bry sig om.
    Hon ser snäll och härlig ut! Katterna kommer nog säkert att snart att acceptera henne. Hälsn Mimi

    SvaraRadera
  6. Så bra av dej att ta hand om Zaga.
    mvh Lena

    SvaraRadera
  7. Vad härligt att hon fick komma till dig och få ett underbart liv! Härligt för dig också att bli med hund bara så där...Lycka till med den nya familjemedlemmen!
    Ha en fin kväll! / Irene

    SvaraRadera
  8. Vilken härlig hund! Hon är ganska lik min dotters ljusa labrador, som dom tog hand om, när den var 7 mån. tror jag. Nu är den nog ungefär ett år.
    Lycka till med Zaga!
    Ha det gott!
    Christina

    SvaraRadera
  9. Åh! Läste historien högt för min (hundälskande!) make som blev djupt upprörd över hur Zaga haft det... men mycket glad- liksom jag- över att det finns så´na som du som förstår och tar hand om och nu ger Zaga ett gott liv framöver!;-)
    Kram till er båda!;-) (Ge en till kissarna också!;-)...)

    SvaraRadera
  10. Så glad jag blir! Stackars Zaga fick äntligen komma hem till männsikor och djur som kommer att älska henne!! Usch vilka dumma männsikor det finns!! Hon är jättesöt! Och kissarna vänjer sig. Vilken tur att din och Zagas vägar korsades! För bägge. Och pussa nu Zaga femhundrasex gånger från mig!!
    Hulda

    SvaraRadera
  11. Så kul att du hittade en ny vän eller var det hon som fann dig kanske (med lite hjälp). För min del har jag svårt att tänka mig ett liv utan hundarna även om jag kan svära högt när jag hittar deras gropar i mina rabatter.
    Ha det bra!

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad när du lämnar en kommentar. Den kanske lär mig något nytt som jag inte visste, eller så får den mig bara att le. Oavsett vilket uppskattas det! =)