Om några veckor börjar jag jobba igen, efter att ha gått hemma och varit arbetslös i ungefär tre månader. När jag slutade jobba i början på december hade jag stora planer för den kommande ledigheten. Jag skulle först och främst vila, eftersom det varit en ganska tung sommar och höst. Sedan skulle jag tapetsera om köket, slipa klart dörrarna i hallen, måla alla snickerier, storstäda huset (inklusive källaren), åka på en massa utflykter, hälsa på vänner och bekanta lite varstans, vara ute och dansa en hel del, kanske till och med åka till värmen en vecka - kort sagt, njuta av livet och få gjort en massa som jag inte hunnit med innan. Men av detta blev det intet. Och anledningen stavas A-kassan.
Sista lönen betalades ut i december, så från och med slutet på januari räknade jag med att jag skulle få pengar från a-kassan istället. Jag har ju betalat in prickfritt i 25 år, så jag tog helt enkelt för givet att det bara var att anmäla sig, så skulle pengarna komma. Men inte.... Istället skickar de nya eller kompletterande blanketter hela tiden. Varje gång jag skickat in en blankett är det ungefär två-tre veckors handläggning innan det kommer en ny. Inte nog med att de vill veta vad jag gjort det senaste året, de ska också ha papper som är påskrivna av revisorn för 2009 och 2010, arbetsgivarintyg för 2008, intyg från Försäkringskassan (som jag inte varit i kontakt med på massor av år) och jag vet inte allt. Varenda arbetad (eller inte arbetad) timme de senaste 4 åren ska de ha dokumenterade, på flera olika blanketter. Varje gång de skickar ut en ny blankett är det med hotet att om inte jag fyller i rätt och skickar tillbaka i tid kan det resultera att jag inte får någon ersättning alls. Jag har alltså ett alldeles tomt konto, jag vet inte hur mycket pengar jag kommer att få från a-kassan, när eller ens om det kommer några, och under tiden ska alla räkningar betalas och jag måste köpa hem mat till mig och nittonårige sonen (som också är arbetslös men som till skillnad från mig garanterat inte får ett öre).
Detta har gjort mig alldeles handlingsförlamad. Jag, som är en mycket aktiv och energisk person som gärna har många bollar i luften samtidigt, och som dessutom vill ha full koll på läget, är nu helt under isen. Det enda jag gör om dagarna är att gå med hunden och sova. Aktiviteter som kostar pengar är naturligtvis uteslutna, men jag har inte heller lust eller energi att städa eller blogga eller göra annat som inte kostar något. Jag handlar och lagar mat så sällan som möjligt, och när jag äter är det bara halva portioner. Ibland kan jag lyckas få resterna att vara i flera dagar. Inte lär jag gå upp i vikt på det.... Jag tyckte jag var sönderstressad i höstas - men det är ingenting mot hur jag mår nu, när jag inte gör någonting. Att inte ha kontroll över sin egen ekonomi är nog det värsta som finns.
Jag vill aldrig aldrig aldrig mer uppleva något liknande, så nu har jag helt ändrat planerna för resten av året. Jag vet att jag gav som nyårslöfte att bara jobba normal heltid, och att istället ägna tid åt att ta hand om mig själv. Det gäller inte längre. Istället ska jag ta all övertid jag kan få under säsongen, och de pengarna ska jag sedan leva på under nästa vinter eftersom a-kassan förmodligen kommer att vara lika senfärdig då. Jag har ju ingen annan än mig själv att ta hänsyn till så jag kommer att tacka ja varje gång jag blir tillfrågad om att jobba framöver. Nu när jag vet hur förfärlig vintern kan vara kommer jag att jobba med glädje, oavsett hur trött jag blir. Jag är bara så innerligt tacksam över att jag faktiskt har ett jobb att gå till, och mitt hjärta blöder verkligen för alla arbetslösa runt om i Sverige som inte har något hopp för framtiden.
Lycka bor inte i pengar - men att inte ha några kan innebära stor olycka.
Inlägg
.JPG)
